Jag hoppades att svanarna skulle vara kvar även i dag så jag tog med mig kp och pentax 60-250mm så jag skulle ha bättre förutsättning för att få fina bilder. Svanarna var kvar och verkade inte ha något emot att bli fotade. Misstänker att en inte ens märkte att den blev förevigad för den lyfte aldrig ens på huvudet. Det svarta vattnet i älven skapade ordentliga kontraster.
När vi var ute på promenad på morgonen tyckte jag att jag hörde svanar. Jag insåg att det inte var så troligt och att jag måste ha hört fel. När vi kom ner till älven visade det sig att jag inte alls hade hört fel utan det var faktiskt några svanar.
Jag hade velat fota lite mer men mitt sällskap på morgonen ville inte stå stilla för hon tyckte att det var kallt om tassarna. När det blir så vinner alltid hunden så jag knäppte av en bild och sedan fortsatte vår promenad i rask takt. Någon mening med att ta med KP ut när det är kallare än minus 10 ser jag inte. Batteriet till kp är helt enkelt för klent för att klara sig någon längre stund ute när det är kallt och det är inte alltid som jag ser till att det extra batteriet är laddat och ligger i min ficka. Därför fick k-3an följa med fast den är lynnig
I morse var det minus 12 och det är som det ska vara på vintern. Under promenaden såg jag allt att vi var iakttagna.
Helt lätt är det inte alltid att upptäcka rådjur men jag har fått in vanan att spana runt mig när jag får känslan av att någon spanar på mig
